Ödmjukhet i bönen

Detta är en kort avhandling om ödmjukhet (khushu’) och hjärtats
underkastelse och förkrosselse (inkisar) inför Herren. Den grundläggande betydelsen av khushu’ är hjärtats mjukhet, att det är vänligt, lugnt, undergivet, krossat och längtande. När hjärtat är ödmjukt, så kommer hörseln, synen, huvudet och ansiktet också att vara det – det gäller faktiskt alla lemmar. Denna ödmjukhet kommer att visa sig i personens tal och handlingar. Det är därför profeten Muhammad sade följande i sin ruku’ (när han böjde sig i sin صلى عليه وسلم-bön): ”Min hörsel, syn, märg, ben och senor står ödmjukt inför Dig.” En annan berättelse har dessa ord: ”... och vad än mina fötter bär på.”

En av de rättfärdiga föregångarna sade följande när han såg en man röra sig rastlöst i sin bön: ’Om denna persons hjärta var ödmjukt, skulle även hans lemmar vara det.’ Källan till khushu’, som äger rum i hjärtat, är kunskap (ma’rifah) om Allahs storhet och perfektion. Ju större kunskap man har om Allah, desto mer ödmjukhet kommer man att ha. Bönen (salah) är den bästa tillbedjan som manifesterar kroppens ödmjukhet inför Allah. Allah prisade de människor som har ödmjukhet i bönen.

Hudhayfah sade: ’Det första ni kommer att förlora i er livsstil är khushu’, och det sista ni kommer att förlora i er livsstil är bönen. Det är mycket möjligt att det inte finns något gott i en person som ber, och snart kommer en tid då man kan gå in i en stor moské och inte hitta en enda person med khushu’.

Denna lilla avhandling behandlar den korrekta och exakta betydelsen av khushu’ – tillsammans med tre nyttiga tillägg.