Analogiskt resonerande i islamisk jurisprudens

Om boken

Qiyas (analogin) är en av de fyra källorna till islamisk rätt. Till skillnad från andra former av ijtihad är det en process av systematisk slutledning för att upptäcka den rättsliga regeln. Den är helt beroende av en auktoritet, som kan vara Koranen, Sunnah eller Ijma. Det är den viktigaste principen för att härleda regler från de ursprungliga källorna. Det mesta av det rättsliga materialet i fiqh-litteraturen är ett resultat av analogiska slutledningar.

Denna studie är uppdelad i 20 kapitel. Den behandlar begreppet, reglerna och tillämpningen av Qiyas (analogin) inom rätten. De inledande kapitlen ger en generell genomgång av denna princip. Därefter följer kapitel som presenterar en detaljerad analys av definitionen av Qiyas (analogin), det ursprungliga och det parallella fallet, definitionen och villkoren för den rättsliga orsaken ('illah) samt metoderna för dess bestämning. Principen istihsan (preferensslutledning), reglerna för omedelbar orsak (sabab), villkor (shart), hinder (mani) och kritik av Qiyas är några av de viktiga kapitlen.

Prof. Ahmad Hasan behöver ingen presentation för studenter i islamisk jurisprudens. Hans första bok The Early Development of Islamic Jurisprudence hyllades som en väl underbyggd publikation i ämnet och har sedan dess kommit ut i tre upplagor. Hans andra bok The Doctrine of Ijma in Islam, som först publicerades 1978 och återutgavs 1984, mottogs också med liknande uppskattning. Denna skrift behandlar analogiskt resonerande (Qiyas), som är grundvalen för den stora byggnaden av islamisk rätt och enligt de flesta Usuliyyun (auktoriteter i principerna för islamisk jurisprudens) den fjärde principen bland källorna till Tashri, efter Koranen, Sunnah och Ijma.