Gud och Människan i Koranen

Låt oss börja med att påpeka att namnet Allah är gemensamt för både Jahiliyyah och Islam. Med andra ord, när Koranens uppenbarelser började använda detta ord, introducerades inte ett nytt namn för Gud, ett namn som var främmande och okänt för de samtida araberna. Den första frågan vi måste besvara är alltså: Var Koranens begrepp av Allah en fortsättning på det förislamiska, eller innebar det en fullständig brytning med det senare? Fanns det några väsentliga – inte tillfälliga – kopplingar mellan de två begreppen av ett gemensamt ord som användes för två olika objekt?

För att ge ett tillfredsställande svar på dessa inledande frågor bör vi komma ihåg att när Koranen började använda detta namn, uppstod omedelbart allvarliga debatter bland araberna i Mekka. Koranens användning av ordet väckte stormiga diskussioner om Guds natur mellan muslimer och kufrer, vilket Koranen själv vittnar om på ett mycket uttrycksfullt sätt.

Vad betyder detta ur ett semantiskt perspektiv? Vilka är konsekvenserna av att namnet Allah inte bara var känt för båda parter i deras diskussion, utan faktiskt användes av båda parter i deras samtal med varandra? Det faktum att namnet Allah var gemensamt för både de hedniska araberna och muslimerna, särskilt det faktum att det gav upphov till många heta diskussioner om Guds begrepp, tyder med all sannolikhet på att det fanns en gemensam förståelse mellan de två parterna. Annars hade det inte kunnat förekomma någon debatt eller diskussion alls. Och när Profeten tilltalade sina motståndare i Allahs namn gjorde han det helt enkelt och enbart för att han visste att detta namn betydde något – och något viktigt – även för deras sinnen. Om så inte vore fallet, skulle hans verksamhet i detta avseende ha varit helt meningslös.

(Från kapitel 4 – "Allah")

Författare: Toshihiko Izutsu

290 sidor, inbunden